Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min ungdom, och då bruka’ en inte sjunge nå’a
jäm-merviser, då, det mins nock du, Lisa.
Lisa.
Ja, rassadö, det kommer jag väl ihåg. Du, far,
hade ändå den ampreste rösta i hele so c k na. Och än
i dag, när du hjelper klockern te la på salmen i
körka, sä är det så att take vill löfte sej. Sjung nå’n
åf di der gamle dråplige visstumpera, som du bruka’
tralle för en 40 år se’n, så får Erik höre på go’far.
Sven.
Det kan jag fälle göre. (Sjunger.)
Och bonden gick ut uppå Wermelands skog;
Hujfalleralla å hejfallerej!
Han tog ett par oxar och spände för plog.
Hoppsan falleralla å hejsan fallerej!
Och bonden han satte plogen i mull,
Huj falleralla - - - -
Så plöjde han hela den skogen omkull.
Hoppsan falleralla ––––––-
Se’n drog lian en fåra från norr och till sö’r;
Der rinner nu Klarelfven fram, som ni hör.
Och bonden han satte plogen på sned,
Så vände han bergena opp och ned.
Och bonden han plöjde en fåra så stor;
Det gick så djupt som Ilin Onde han bor.
”Och kära du bonde, förstör ej mitt bo,
Så vill jag väl lemna din säd uti ro.”
Och bonden han sådde båd’ hafra och råg;
Det växte, så aldrig dess make ni såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
