Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»XI
O hulda frid, så länge från oss dröjd
Ditt ljus — lik solens återrandas!
Den första pligt, o Svenskar hören det!
Är tacksamhetens höjd invid det majestät,
Som återskänkte frid åt fosterbygden;
O, tag då du vår första gärd,
Vår kung, vår högsta kärlek värd,
En far, som vårdar fridens helgd och dygden.
Och bröder se’n, o räckom hjelpsam hand
At våra barn i nödens kojor,
Som skådat utaf hungrens våld sitt land
Förstördt och tryckt af segrarns bojor;
O skynden! friden är den röst
Och deras sorg, som hjertat genombårar,
Som mana oss till deras tröst.
O, blygens ej att hämma uslas tårar!
Sist slutom broderligt förbund
Och sjungom: "Enighet är grund
Till mandom, friheten och styrkan."
Då skall ock ständigt Göthers gamla ätt
Fri ega samma jord dess förfäder beträdt,
Och ega rättvis del till efterverldens dyrkan.
Om hösten år 1S09 blef Dahlgren student i Upsala. Här
gjorde han bekantskap med den nyvaknade "Phosphorismen" och
inträdde i dess leder; men gick likväl alltid sjelfständigt sin egen
bana. "Poetisk Calender," utgifven af Atterbom, upptog flera af
hans dikter. Men brödsorger och lefnads bekymmer tvungo honom,
att oftast lemna universitetet. Redan såsom gymnasist hade han
varit tvungen, att öka sina torftiga inkomster genom den
undervisning han gaf åt yngre barn, och såsom student tillbragte han flere
år utom Upsala, i egenskap af lärare uti enskildta hus. Detta
afbröt ofta hans studier; hans skaldesinne var ock troligen mindre
lämpligt för djupare vetenskapliga bemödanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
