Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upp ifrån gräset nu flickorna sprungo:
Stumma de stodo, och purpurens rand
Färgade kinden och hemligen klungo
Toner i hjertat, med tärande brand.
Blicken, orolig, på honom i lågor
Kastade de, under suckande qval;
Och uti vällustigt smärtande plågor
Lyssnade de till hans ljufliga tal.
Och han dem bjöd att i gräset, det gröna,
Sätta sig neder och fröjdas en stund.
Blommiga kransar han band mèd de sköna,
Under kastanien, i barnsligt förbund.
Och åt den äldsta af törnrosor bröt han
Ett diadem, af en purpurröd glans;
Flög till den yngsta: af sjöliljor knot han
Kring hennes lockar en skimrande krans.
Men när sig lärkan mot fästet uppsvingat, ’
Vindarne börjat sin ilande fart,
När Philomelernas klagan förklingat,
Dagen på, himmelen glimmade klart;
Ynglingen åter steg upp ifrån marken,
Famnade systrarne ömt än en gång,
Gaf dem en kyss och försvann uti parken,
Fjerran ledsagad af foglarnes sång.
"Syster, àck, syster! hvad obekant låga!"
Så nu den äldsta, mildt rodnande, qvad:
"Ack, i min barm hvilken smäktande plåga,
Se mina ögon i tårarnes bad!
Pulsarne brinna, blott honom, de Böka . . .
Ack, huru glad var den yngling) hur skön!
O, att han snart må mig åter besöka,
Der han först kom, från dén strålande sjön!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
