Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
SnUn
Fràn himmelen i liljehvita kläder
Dig, ljusets barn, jag komma ser.
Dock snart den hvita drägten fläckas ner
Af mullens son, som på dig träder
Och färg af jordens stoft dig ger.
Men hvarför sjönk du så ifrån den ljusa
Och klara himlarymden ned?
Nu bunden ligger du på öde hed,
Der natten rår och hemska vindar brusa.
Från fästet dina syskon, stjernorne,
Så saknadsfullt ned på dig se.
Ack, lätt och ljus med fria vingars segel,
Med liljan på din kind, i luftens land
Du samm, och såg dig uti solens spegel,
Och log så glad i morgonrodnans brafid.
Du darrade i aftonrodnans degel,
Till’ dess, ej nöjd med hvad dü redan var,
Du ville vara mer — få kropp — du Sjönk, men bar
I sjelfva fallet än utaf din härkofnst pregel.
När soln om våren på dig ser,
Då vaknar åter upp hos dig ett flygtadt minne.
I tårars strida flod du ödmjukt fcjutikér ner,
Det kalla hjertat smälter bort härinrte,
På nytt till etherns höjd du dig beger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
