Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sakha’n, som gråter,
Och svärdet, som ljungar . . .
Fader, o! tryck mig
Intill ditt hjerta,
Låt mig försmälta
Der i ditt sköt.
Välan! så är då medelpunkten funnen,
Kring hvilken allt sig rör i gifna sferer,
Från hvilket allt, som stjerna eller blomma,
Som engel eller djur, sin näring suger.
Den fängslade, af gruset tyngda själen
Får dervid vingar, starkare än örnens,
Och flyger, lik en vaknad Psyche, mellan
Miljoner stänglar utaf stjerneblommor,
Och öfver dem och deras liljekalkar,
I spåren utaf englars höga tankar,
Till foten af Guds allmagts thron.
Der hvilar hon sig ut, likt arkens dufva,
Och högsta saligheten blir den åtrå
Att med det helas medelpunkt förenas
I evig harmoni.
Alltså, min tanke! bryt det slutna skalet,
Och kärnan sök i tingens form och väsen.
Ar centrum kändt, du vet peripherien,
Och från peripheri’n du stiga kan till centrum.
Så begges väg dig för till samma mål,
Der Gud är medelpunkten, en och evig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
