Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Den BotfKrdlga Synderskan.
Miri oskuld ar flackad, den lilja ar bruten,
Som vaxte sä skön i sitt himmelska eden;
Jag ar som den irrande hinden på heden,
I snärjande näten af jägaren sluten*
Ej finner jag någonstäds hvila och ro,
Jag har ingen vän, intet hem, intet bo.
Min suck upp till höjden med bäfvan jag skickar,
Jag vågar ej mer hvarken tro eller hoppas.
Ej sällhetens blomma för mig mera knoppas,
Med tårar min skyddsengel ned på mig blickar.
F.örr var jag försonarens menlösa brud;
Nu har jag i synden befläckat min skrud.
Jag ropar, men svaret dör bort i en öcken,
Jag klagar, som ensamma fogeln i skogen,
Med qvalet och tårarne endast förtrogen,
Min bana sig döljer i mörker och töcken.
Med smärtan i spåren, på bråddjup jag stårj
Och öfver mig hämnarens åskstråle slår.
Hvar finns någon källa > som läskar min tunga?
Hvar finns någon balsam mot blödande såren?
Hvar finns någon hand, som vill aftorka tåren?
Hvem lättar de bördor mitt hjerta betunga?
Hvar finnes ett ljus för den irrandes fjät?
Ack! svårt ar jag insnärd i frestarens nät!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
