Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re’n äro i kronorna tända de ljus;
Der hålles i kyrkan ett skräckeligt hus.
På gångarne ser han ett fjesk och ett spring,
I bänkarne titta gastar sig kring.
Nu klockorna klämta med sorgeligt dön,
Då höres i kyrkan ett pustande stön.
Kyrkvaktarn, ett benrangel, haltande kom,
Och såg sig på klockaren, grinande, om.
Nu klockaren lyssnar på orgornas låt,
Vid ljudet han faller i bittraste gråt;
Ty ostämdt det tjöt med pip och med dön,
I anletet blifver han rödblå och grön.
Då börjas ett skrål utaf döde mäns mund,
Att kyrkan den darrar i hvalf och i grund.
Sjelf skådar han sig uppå läktaren stå
Och skrika, att kinderna blifva helt blå.
Han ser sig der axla sin klockarerock,
Och nicka mot noten med nigning och bock,
Och bjuda kring snus ntur dosa af paff;
Sin tuggbuss han skådar på orgverkets klaff.
På predikstoln högrest sin pastor han ser,
Som jemnt mot konceptet bugar sig ner.
_ På knotiga kroppen ej hufvud han bar,
I handen en svepning till näsduk han har.
Nu kyrkvaktarn ses med ett långt, långt spö.
Han skriker: "God’ vänner! allt kött är hö!
"Nu sofven, tills pastorns predikan är slut" —
Då hördes i kyrkan ett grtaeligt tjut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
