Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balsaminen.
Det prunkande slottets balkonger försmår jag,
De stolta terassernas grefliga bädd.
I backstugans fönster, som bondpojke står jag,
Helt enkelt i grönskande vallmarsrock kladd.
Mitt anlet är brunt som den solbrända rutan,
Tulpanernas smink jag kan vara förutan.
Har fader och moder och förfäder föddes,
Och hela mitt slägte från led och till led.
Af samma ohyflade björkkäpp de stöddes
Sin lefnad igenom på urgammal sed;
Den fostrande mull, som dem närde i lifvet,
En moderlig graf åt dem alla har gifvet.
De nådiga blickar från höghetens öga,
Från guldsmidda händer den flyktiga vård,
Min känsla, mitt hjertelag röra så föga,
Långt hellre jag tjenar hos bonden å gård,
Der ära och tro och ett redeligt sinne
Än växa som blommor i bröstet härinne.
Blott en gång den äran jag ägt i min lefnad
Att nådig grefvinnan få kyssa på hand,
Hon kom för att se på vår spånad och väfnad
Och, såsom hon sade, förströ sig en grand;
Sen gunstigt hon smakat en bit af vår kaka,
Hon täcktes mig klappa på kind och på hakaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
