Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Med himmelsblått stänker den vågiga sjö,
Och dalarne höljer i sippornas snö?
Ger öga åt grandet, åt foglarne toner,
Och känsla åt menskan att fatta den lust?
Som lefver i allt, från de höga eoner,
Der stjernorna ställt sina lysande throner,
Till bladet, som rör sig för vindarnes pust?
Jag anar dig, Evige! — Dock icke anar,
Jag ser dig i rosen, som vårsolen danar,
I droppen, som hänger på liljornas mund,
I ljuset, som leker på löfven i lund.
Blott en är ju solen, fast tusende strålar
Oändeligt spridas på fästet omkring!
Med purpur den nickande törnros sig målar,
Och Glöm-mig-ej pryder de smånätta skålar
Med färg utaf himmelens ljusblåa ring.
Så, Evige, delar du lifvet till alla,
Der stjernorna stiga, der dropparne falla,
Der blommorna vira på ängen sin krans,
Der guldet i fjellarne tömmer sin glans.
Så höj dig, o hjerta! från stofthöljda gruset,
På andaktens vingar stig upp till din Gud,
Ditt upphof, din fader i fädernehuset,
Till honom, det enda, det eviga ljuset!
För honom allena stäm strängarnes ljud!
I dalarnes natt, på de skyhöga fjellar,
Der dagen sig mornar, der dagen sig qvällar,
Der stjernorna kasta sin lysande brand,
I allt du fürnimme den allgodes hand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
