Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lågorna brunno på björkarnes toppar
Och uti rosens halftöppnade knoppar,
Ännu i dans efter fjärilens smek,
Dukade aftonens svalkande droppar
Genom en ether, uppljummad och vek.
Vallhjonet tutade hjorden tillsamman;
Myggorna höllo i qvällen sin dans,
Och ifrån vester den tynande flamman
Hängde på berget en purpurröd krans.
Plöjaren vände från tegen tillbaka,
Mött uti stugdörren af barn och af maka.
Dufvan från gärdet flög hein till sitt bo,
Att bland de älskade ostörd få smaka
Hvilans och sömnens förtrollande ro.
Böljan gaf natthugg åt domnade stranden,
Källan blef mörk och dess glitter försvann;
Vindspoln ej trippade mera i sanden,
Aftonens stjerna på fästet upprann.
Skuggor, likt resår, ur skogarne sköto
Och i sitt famntag huldt söfvande slöto
Kulle och hage, och klippa och äng.
Hvad min inbillning, min känsla då njöto,
Fåfängt besjunger den mattade sträng.
Allt var så smekande, vänligt och kärligt,
Allt paradisiskt, sjuhimladt och ömt,
Allt var förtrollande, ljufligt och herligt,
Som man bland smekande englar sig drömt.
Lägger man härtill en skön älskarinna,
En den mest tjusande, goda huldinna,
Hvilken kan tänkas i denna vår verld;
Högre lycksalighet står ej att hinna,
Högre ej heller en dödlig är värd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
