Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
På en Lysningsdag.
Hvad fröjd oss denna dagen unnat!
Nyss presten från sin predikstol,
För menigheten högt förkunnat,
Att unga R. och donna Sol,
Två hulda hjertan, hand i hand
Snart gå att knyta hymens band.
Det bandet liknar inga andra.
Pro primo går det aldrig af;
Secundo på den väg, de vandra,
Det sträcker sig till deras graf;
Pro tertio blir det ej förnött
Och är beständigt rosenrödt.
Det bandet man ej väft, ej spunnit
På vanlig slända eller stol,
Nej, när ett bröst ett annat funnit,
Liksom magnetens nål sin pol,
Af Amor sjelf, det skälmska barn,
Ur hjertats inre spinns dess garn.
Det bandet till och med, man säger,
Skall föra med sig något trollskt.
Eho, som i sin famn det äger,
Ej trycks af något trögt och dolskt.
Han blir så kysskär, söt och huld,
Och alltigenom rar som guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
