Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljus och Frihet.
vidt som himlen sträcker mörka natten
Ännu sin spira öfver rymden fram.
1 hennes boja hällas land och vatten,
Likt i tigrinnans famn ett menlöst lamm.
Ej minsta lif, ej minsta sprittning röjes;
För bredd och längd ej flhnes mått, ej tal.
Det berg, det fjell, som uppåt fästet höjes,
Ses lika lågt och jemt soto djupets dal.
Blott drömmarne, de rörliga, de vilda,
Hemskt fladdra kring med läderlappars flygt.
De ständigt vexlande gestalter bilda,
På hvilka fasan har sin stämpel tryckt;
Och hörs en suck ur jordens dolda hjerta,
En pust, som röjer, att än lif är qvar,
Det är en suck af vemod och af smärta,
Som med förtviflan upp i rymden far.
Och dessa färgor blommans kinder måla,
Och detta silfver uppå böljans fragg,
Och dessa perlor, hvilka återstråla
Från hvarje punkt utaf den fallna dagg,
Och detta guld, som under dagens öga
Besmyckar lundens topp och fjellets höjd,
Allt, allt är plånadt ut, ty i det höga
Är endast döden genom natten röjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
