Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<436
Och vaggar solen pà sitt öppna bröst,
Kring däldens källa svagt en stråle myser,
Tillräcklig dock att skänka ljus och tröst.
Men helt och hållet lottlöst intet yäsen
På ljus och frihet blifvit i sin art,
Så litet som af strålen späda gräsen
Och minsta kryp, dem Herrans händer gjort.
Ett mer, ett mindre skiftar om och färgar
Den rika tafla, menskoverlden bär,
Men allt åt sig en. skatt af ljus dock bergar,
Som kraft och näring åt dess lif beskär.
Om äfven denna tid i vandringsloppet
Ej långt på seklers fäste hunnit än,
Den växer mer och mer, i tron och hoppet,
Till dess han fullväxt står på himmelen;
Ty ej i rymden facklan handlöst sväfvar,
Den stadigt hålles af en allmagts Gud,
Och lysa skall, då himlen en gång bäfvar
Och jorden flyr vid domsbasunens ljud.
Så slut dig hjerta gladt och huldt och trofast
Till ljusets famn och ljusets herrlighet!
I dig och med dig vare sanning bofast,
Och fri du är i Herrans salighet!
Här blott en glimt utaf den helga gåfvan,
Som i en dunkel spegel, mot dig ler;
Men en gång, lossad ur ditt stoft, derofvan
Så som hon är, du sanningen der ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
