Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<439
Du höga gran, som står så rak och hviftar,
Lär min gestalt att åter uppratt gå!
Du täcka fjäril, som af färgor skiftar,
Lär mig min ungdomseld att återfå!
Och du, o! falk, som stiger mot det höga,
Och minsta grand i låga gruset ser,
O! lär mitt matta, lär mitt skumma öga
Det sköna skåda, som emot mig ler!
Men framför allt du våg, som jag föraktat
Och mången gång bespottat med min mund,
Du klara källa, som jag kallt betraktat,
Der fram du susat i den gröna lund!
O! hulda nymf! Du milda läkarinna!
Ack, kom! o, kom uti mitt öppna sköt!
När smärtans heta lågor i mig brinna,
O! med din svalkdryck då mig vänligt möt!
Och du en dotter af den tysta natten,
Du plågans döfdryck, sömn, så ljuf och huld,
Sänk dig hit neder, då på blåa vatten
Och gröna landen bleknar solens guld!
När aftondaggen fäller glitterperlan,
Och myran upphört släpa på sin stig,
Och i sitt bo går in den snabba erlan,
Och allt blir tyst, o, sänk dig då tili mig!
Med dina rosenfingrar slut mitt öga
Och omhvärf mig med ljusa drömmars tropp!
Då solen åter framgår på det höga,
O! låt mig glad och munter vakna opp,
Att än en gång, på hälsans armar buren
Och ryckt ur plågans och ur smärtans qväf,
Jag nämnas må en konung i naturen,
Ej mer min egen lustas köpta slaf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
