Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Det lider åt skymning, det lider åt qväll.
"Haf tålamod Lisken! De komma nog, lell."*)
Nu ut genom stugfönstret mästerman såg;
Då nalkas i dalen det tumlande tåg.
På stupstockar rida brudriddare två,
Och facklor de föra båd’ gula och blå,
Och brudtärnor skimra i rosenröd skrud.
De buga och niga för brudgum och brud.
Och efter dem kom, under buller och bång,
En skara af gastar och spöken så lång.
En bar under armen sitt hufvud så käckt,
En annan det trillade för sig perfekt.
Men alla de förde skänkaser*) till hus,
Med nickning och skrapning, och bockning och krus:
Tallrickar och kannor och skålar och fat,
Alltsammans af guld utaf tjugu karat.
Sölffjerdingar rullades upp emot vägg,
Så gamla, att redan de hunnit få skägg.
Af koppar det fanns ej en endaste fyrk,
Af jern blott en hoftång och dito en dyrk.
Nu ordar ett spöke, som stod der bredvid:
"En speleman var jag så flink på min tid,
Kring socknen på bröllop och barnsöl jag for,
Och allmänt man nämnde mig strömkarlens bror."
"Till slut blef jag ledsen att spela så jemt,
Jag föll på ett annat pusserligit skämt,
Omgjorde en hacka, och blott för det knep
Vips fick jag om halsen en snara af rep."
’) Provin cialismer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
