Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<186
Hoc est, hennes födelsedag var nu inne,
Och Ingeborg ville, sin mamma till fröjd,
Af denna högtidliga stund ge ett minne,
Som jagade sprittande glädjen i höjd.
Än satt också öster uti hennes öga
Och sken som en sol, i sin morgondrägt klädd;
Ty liksom ung Frithiof det fattades föga,
Att hon ock var stigen så tidigt ur bädd.
De nyspruckna kindernas rosor alltmera.
Vid kyss utaf vindarne, vaknade opp,
Och började midsommars-herrligt florera
Till fullaste blom från att vara i knopp.
Och medan än mutter i dunbädden blunda,
Och ref efter drömmar i nacke och barm,
Gick Ingeborg salen behändigt att runda
Och sira med blommors förtjusande charme.
Ej Upsala bär på Parnassen så många
Af lager, som kransar här knötos i ring,
Afprutande dervid den ljufliga ånga,
De söta huHinnorna spridde omkring.
Löfkronor från taket högst näpet nedhängde,
Med löfkojan, liljan, tulpan och violn.
När dörren man öppnade, på sig de svängde,
Som brudkronor hoppa för bröllopsfioln.
Nytt vatten med saffran och frö i sin låda
Hvar steglitsa fått, och den smekande hund
Förglömde båd’ flugstygn och hetta och klåda;
Ty makligt bland stekben han laggt sig i rund.
Nu är till att märka, att Ingeborg ensam
Ej styrde och ställde i detta besvär,
Nej, vi med Valerius tro, en gemensam’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
