Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<231
Jordens Biiu.
När solen dagens unga fackla tänder,
Och med sitt guldhår våg och fjellar klär,
En stilla bön till himlen jorden sänder
Från gräsen, blommorna och foglars här.
I färg, i doft, i sång de dagen båda,
Med fromma blickar upp till Herran skåda.
Högst örnen svingar. Lärkan dagen firar
Med munter sång; då öppnas blomstrets knopp,
Och trädet fram i ros och blader spirar,
Och sträcker armarne mot himlen opp.
En andaktstår ler i hvar blommas öga;
Hvar blomma doftar ljuft emot det höga.
Och när som solen ned sitt hufvud sänker
Mot vesterns barm, i qvällens lugna stund,
Då all naturn i tvst åskådning tänker
Och suckar emot azurns purpurgrund.
I hvarje sus ett Amen sakta klingar,
Som öfver sjö och fält och fjellar svingar.
Då Herren hör de ord, som jorden talar,
Och henne bönhör från sin höga thron.
Han för den trogne öppnar sina salar,
Som klara skimra uti azurns zon.
Hans englar ned från höga fästet vända,
Och frid och fröjd till hemmets kretsar sända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
