Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<236
Vid Lorenzo Hammarskölds Begrafning.
Uckså du från oss är hädangången,
Bröts, i midten af ditt lefnadslopp,
Ur vår kedja. — Ja, den lösta fången
Har till högre rymder stigit opp.
Men den klagande, den trogna sången
På din graf en minnesblomma strör,
Hviskar från den läpp, din urna rör:
Såsom du, af vänner icke mången
Varit älskad, saknad i det lag,
Der du spridde kunskapernas dag.
Ifrån jordens törnen, stormens ilar,
Nu bland Sarons liljor lugnt du hvilar,
Rätta sanningsljuset nått din syn.
Lagern byts i segrens ärekrona,
Evighetens rena hymner tona,
Och den Gud, som gått att allt försona,
Möter dig ur ljusa silfverskyn
Svag är tiden! Sjelf den knappast anar
Hvad den vill, och vexlar klädedrägt,
Som en tärna; mulnar än, än klarnar,
Byter lynne, som en vårdagsflägt.
Du stod fast. En annan tid sig danar
(Frihet re’n dess tunga boja bräckt),
Rättvist dömande det ljus, du väckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
