Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<276
Omöjligt ar, dä hjertat känslor bar
Så outtömliga, så himmelskt ömma,
Att den, man framför allt har huld och kar,
Ett ögonblick af lifvets dag förglömma.
Men ack, o hulda, snart de fly sin kos
De öfverljufva, saliga minuter;
Ett spån på böljans skum, i vårens barm en ros,
Är nöjets dag och sig i döden sluter!
Förrän han rymmer, låt oss munn mot mund
Och fami^ i famn en evig tro befästa.
At oss och kärlek skattar denna stund.
Åt hafvets glupska magt kanske den nästa.
En girigbuk och en Slösare.
Girigbuken.
Jag hundrade dukater ger
Och ännu mer,
Om någon räddning här sig ter!
Slösaren.
Två tusen gif och jag dig drager upp på land.
Girigbuken.
Tvåhundra ger jag dig på hand.
Slösaren.
Tvåtusen eller ock så sjunk i botten neder.
Girigbuken.
Så mycket har jag ej, blott litet grand,
Trehundra på sin höjd; men för rnig upp i land,
Och du tvåtusen får, och detta vid min heder.
†
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
