Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<293
Hur snöhvit är dess lilla fot,
Som hvilar der vid lönnens rot!
Dess kind, ehuru blek den är,
Dock ännu nöjets trånad bär.
Men nej! jag tjusas af dess prakt,
Den lamar sjelfva dödens magt.
Hon offras skall: jag nåd ej ger!
Hon suckar djupt och liksom ber.
Ban stiger närmare.
Välan! bered dig, timman slår,
Blott en minut än återstår.
Han ser på sitt timglas. Han lyfter lian. 1 detsamma ljusnar hela
himmelen. Molnen delas. Kupido skådas i skyn. Han sänker sig
sakta ned till Ulla. Döde? står orörlig, Ulla vaknar, Kupido tar
henne i sina armar och uppstiger i rymden. Alla foglarne i skogen tro
det vara dager och börja qvittra. Döden sjunker ned i jorden,
Mollberg sträcker armarne mot höjden, pä fältet framkommer elfdrottningen
med sina tärnor, Bingbing, Silfverskir, Blomsterdoft och Snöhvit.
Elfvor na.
Hohu! Hohu! Tillilu!
En Tupp vid Hagalund.
Kukeliku!
Elfdrottningen.
Nu Ulla försvunnit ifrån dessa marker,
Dess dödliga lefnad på jorden har lycktat,
Till skönare nejder och himmelska parker,
I famnen af kärleken redan hon flygtat.
Ej mera vårt öga den hulda skall röja
Bland susande lönnar och spridda jasminer;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
