Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
I verlden hvad har man ej många besvär!
De tyngsta af alla en länsman dock bär.
Sin öfverhets öga han är och dess hand,
Jemt måste han vaka för rike och land.
Hur ginge väl här med den grönskande skog,
Om länsmannen sutte beständigt på krog.
När andra få sofva, så måste han ut,
Som oftast förutan båd* sko och syrtut.
När bonden i gräset sin middag beredt,
Sin frukost har länsmannen ännu ej sett;
När andra få dansa så fria som mygg,
En länsman får flänga på skinkmärrens rygg.
(Tager upp en flaska ar fickan.)
Aber hier ist mein Tröst, sa’ Dalkarln.
(Super.)
Ungarne pipa i stubbar och snår —
Hurra, gutår!
Törstiga de, såsom jag och som fler,
Önska sig mer.
Klunka, min strupe, och njut denna saft,
Der skall du finna mot törsten en kraft.
Aber hier ist mein Tröst, sa’ Småländningen. —Eller
hur? — Var det icke så?
(Han super ut resten, faller omkull och somnar. Emellertid , framkomma
åter flickorna och plocka blomster.)
Femte Scenen.
$
(Samma trakt. Tvenne polisbetjenter. Tvenne Qerdingsraän. De förra.)
Första Polisbetjenten. Det är en rätt tokrolig
tillställning med den der Rosenfesten — bara för att skaffa oss
arma djeflar nytt besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
