Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Lucrèce.
Ack! tystnad är mitt svar, det höfves ju en qvinna.
Alla.
Lucrèce, stig fram, stig fram.
Ordföranden.
Stig fram, madame!
("Hon framstiger.j
(Vfind till dygden).
Hvad dygden bjuder mig, jag genast efterföljer,
Jag jäfvig är och mig i detta rum fördöljer.
(Till sin dotter)
Och du, min dotter, du, som jag har fostrat opp,
Besvik ej nu din dygd och detta hjertas hopp.
Var vis och lugn och sann, och vet det rätta välja,
Ej för allt jordiskt godt man hjertats dygd bör sälja.
(Han aflägsnar sig. Dygden intager ordförandens slite).
Dygden.
Min dotter, träd då fram till detta runda bord,
Att lyssna till min röst och höra mina ord.
Lucrèce.
Min mor, min ömma mor, låt mig af er fä lära
Den vishet och den dygd, som gör en verklig ära.
Dygden.
Det skall du lära få, om, ej af lasten skymd,
Din själ är fri och ren, som himlahvalfvets rymd.
Du söker liksom allt ett sällhetsmål att finna;
Hur skall du trygg och lugn dess syfte ädlast vinna?
Lucrèce.
Ett bröst, som ungdomen med sitt behag har prydt,
Det handlar alltid bäst, då det har dygden lydt.
Likt blomman i sin vår, hvars knopp skall frukter bära,
Det tidigt pryder sig med vett och dygd och ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
