Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
dig bland cherubernas skaror. Harporna skulle vid din
anblick tystna, från Herren skulle en suck uppgå, hvilken i
ögnablicket framblänkte till ett grönskande Edén, till en skön
för dig skapad verld. Ja! om du uppsväfvade med mig, jag
skulle få solen att hejdas i sin fart och den vandrande
månen att stanna öfver din hjessa. Förtärande och dock ånyo
lifgifvande gestalt! är du en dödlig? Häftigt andande håller
du handen på bröstet, och blickar mot himlen. Ser du
någon snöhvit, sväfvande dufva öfver dig? Hör du någon röst,
som signar dig? Hör du englarnes musik? Du vinkar med
handen. Jag skall vara tyst, som ett dun på en stilla yta.
En tår faller från din kind. Jag förstår den. Du betraktar
templet och de stora ljuskronorna, som hänga deruppe, du
hör orgorna spela i dömen, och du tänker, ännu är min själ
obefläckad som vattnets spegel, bibehåll mig, o himmel, i en
oskrymtad renhet! Herrlig var du i din jordiska glans, nu
står du i din himmelska, bedjande och stum. Solens fackla
är släckt i böljan, aftonklockan höres från Solna, ödmjukt
böjer du ditt hufvud, blickar än en gång mot skyn,
uppstiger och kastar den blåa, fladdrande slöjan omkring dig.
Min syn är försvunnen. Sitter jag ännu qvar på dig,
o klippa? Himmel! hvi kan jag icke med en mejsel forma
dig, du hårda massa, till en afbild af hvad jag sett?
Hänryckt ville jag famna om dig, tills jag kunde göra dig
lefvande. Min syn är försvunnen. Det är natt för mitt öga.
Ingen stjerna lyser mera för mig. Vück mig icke, vind, i
min dröm! Tystnen, fläktande löf! Viljen J med qvinliga,
af afundsjuka gröngula, tungor smäda hvad J sett! Sköna
flicka,, farväl! Du tag mitt allt. Jag har icke mer något
lif. Är jag vaken? Nej det var blott en dröm. Ilur
himmelskt att så drömma. Hvad är det, som glimmar i skuggan
der midt öfver sjön? Det är hon, det är hon, himmel och
afgrund, det är ho»! Vind! bär mig i en blink till henne.
Våg! kasta mig på dina armar öfver ytan ned till hennes
fötter. Gud, hon försvann! Evigt • tjusande flicka! jag liar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
