Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■433
Med jernbeslagna skor på frusna mossar,
Vid facklors dans ikring den klara strand,
Fortskyndade de raska Nordens gossar
Vid bifallsvink frän mången tamas hand.
Du deras kinder färgade så sköna,
Som rosens purpurhy på ängen gröna.
Jag jägarn mins, hur glad han bössan hängde
Uppå sin rvgg, vid harars snabba språng.
Raskt genom snår och drifvor han sig trängde,
Vid hundars skall och lätta vindars sång.
Hur ofta björnens bo med blod han stänkte,
Och jernets lod uti hans hjerta sänkte!
Hvad vore Nordens son, om ej din anda
Uppfriskade hans bröst med riddarmod,
Om ej din fria kraft sin märg fick blanda
Uti hans arm och i hans unga blod?
Som bland metallen jern är bäst af alla,
Bland årets barn det bästa vi dig kalla.
Du gångar hän. De fordna tider svinna.
Du lutar lik en kämpe mot sin graf.
Jag dig ej öfverlefva vill. Förrinna
Skall snart mitt lif i samma vida haf.
Dock än en gång må Nordens son mig höra;
Jag går mot våg och berg min stämma föra!
Ett förfärligt gny uppstår. Skogarne slå tillsamman sina
toppar; bergens ispansar remna; bäckar, som nyfikne tittat
upp med hufvudet, återskynda i sina bojor; snöflingor yra
så tätt som sockret från en ströslef; molnen spricka sönder;
halm, spånor, foglar och gamla skor fara om hvarandra uti
luften; småstenar smattra mot gärdesgårdarne, fönster gå i
kras; en sextio års gumma lyftes tre alnar från jorden; hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
