Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■152
kotak, och så på himlens tak, och så åter ned på hans eget
tak. Kommen, mine bröder! Låtom oss gå!
Hastigt sänker sig Aurora ned, vinkar med sin spira,
luft-andarne utbreda genast sina långa shawlar och insvepa
herbergets ledamöter deruti. Åldermannen omhöljes med den
gröna pelisen och fabrikörns peruk påsättes honom.
Skyndsamt föres derefter hela herberget i flygande fart till
Djurgården.
Aurora fortsätter emellertid sin färd; hon stannar med
vagnen midt öfver Brunsviken, viftar med spiran kring Haga
och Djurgården, och sjunger:
Rosor små,
Hyitø, blå,
Er jag kallar
Att ur vinterslumren gå.
Kring om tufvor, fjell och tallar
Låten edra blad utslå.
Du, hvitsippa,
Med din syster
Må framtrippa
På den låga tufvan, om dig lyster;
Eller samlen er i ringar,
Nära der som häcken klingar,
För att höra på.
Hvad den muntra gossen väl kan hafva
Att berätta er, J små;
Eller mellan moss och lafva,
Der man klippan ser,
Må J ställa er- —
Du, guldvifva,
Glans må gifva
Åt den gröna äng:
Pryd den som en bröllopssäng.
Rosor små,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
