Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■172
Honom tärnornas blick ej mera söker och vinkar:
Derför, mitt träben, du skall bli min hustru och maka,
Trogen mig följa i graf, vid mig på bädden få vaka.
Du mig ej kostar en fyrk, ej tyll och glänsande tyger,
Ej lättsinnig och yr du bort i dansarne flyger,
Följer och stöder din man så mildt på ålderdomsdagen :
Honom lik, ej dig bepryda de klara behagen.
Menniskovännen.
Åckl nu, mitt hjerta, får du då luft
Att vara menniska; o! huru ljuft 1
Hela dagen jag lupit omkring,
Haft en fanders möda och spring,
För att få fatt på en usling: nu här
Finner jag för mig precis en så’n der,
Hvarom står skrifvit i rörande vers:
"Tårar på kinden och hjertat i press,
Rocken försliten och rösten så gäll."
Fröjdas, mitt hjerta! Det skummar, blir qväll:
Gif uti löndom: moralen så lär.
Denna befallning jag fullgörer här.
(Han gifver några slantar ti landtvfirnisten.)
Ett Sällskap i det gröna.
Himlen är mulen. Från taket det dryper,
Molnena hänga våta och grå.
Masken i gräset bland stickorna kryper,
Orren hörs spela en drill då och då.
Strunt, strunt, låt det gå.
Friskt opp! Låt oss slå;
Slå i, klunka på.
I morgon, hå, hå,
Kanske redan då
Vi ligga om kinden helt kalla och blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
