- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Tredje Delen. Dikter i dramatisk form m.m. /
209

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■209

en eftersläng, ett cotnma cum puncto mellan det
öfriga-

Månen är nattens vindsglugg, så trind och finurlig. Der
stå, efter gaöimal bondsägen, vår fader Adam och mutter
Eva och hålla en vattenså emellan sig; — är det för att
vattna drifhusväxterna ? Der bredvid lyser konan Venus
eller aftonstjernan, som hon äfven kallas, emedan hon gör
sina promenadeir i skumrasket, och bär kring medjan en
hvit-fladdrande atlasklädnad, ett slags himlachemise. Månen, sade
jag, är en glugg, och denna glugg har fyra rutor; två äro
sönderslagna af stenkastning, hvadan astronomerne säga, att
i månen äro berg, och mellan dem dalar. Så vida om den
himmelska rutan, månen. — Solen åter, för att också ge
henne en hederskrona, tyckes vara det höga korfönstret i
sjelfva himmelens domkyrka. Derföre är det så utmåladt, rödt,
fbrgyldt och katholskt, som, för att taga ett exempel bland
tusende, Linköpings domkyrkofönster voro, innan en af de Egyptiske
trollkarlarne slog sönder dem med sin staf, under förevändning,
att deras sken liknade allt för mycket fosfor-permarne kring
tidskriften Phosphoros, och satte hans egen person i en alltför
tvetydig och besynnerlig dager.

Detta om den stora rutan i himmelens domkyrka; nu
vända vi oss till Ruta och Vinrutor, såsom någon ting helt
annat. Om denna växt vill jag ord för ord afskrifva, hvad
salig Liljeblad i lifstiden derom visste att förtälja i sin Svenska
Flora, pag. 159, för att tala med Hammarsköld, och raden den
23:dje, för att tala med dito, så lydande: "Vinruta är såsom ett
"preservativ mot pest; den kan ätas om mornar på smörgås." —
J sanning, en smaklig rätt! Jag ser den värde professorn med sin
vinruta och hårpisk, medan hans äkta hälft stryker på hans krås;
jag ser ännu mer, jag ser huru rutan slinker och far, såsom
stjerten på en råtta i en katts munn; så ser jag vinrutan slingra sig i
Liljeblads munn. Men vi må läsa vidare i Flora Liljebladiana:
"örten är kraftig, resolverande, gagnar i modersjukan, den kan
"då drickas såsom thée i vatten." — En äkta Liljebladiansk term:
Dahlgrens Saml. Arb. III. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free