Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■211
der L. .. helsar jag thernäst; tu hvars kinder stå ljufliga i
spann, såsom tvenne råkillingar, the ther i bet gå; genom
hvars finurliga glasögon, folk till grämelse, tvenne verkliga
ögon med allehanda spasshaftiga blickar framtitta! Slutligen
helsar jag the öfrige herrar, kommendörer af alla regnbågens
färgor. —- Gamman och salutem vare med eder alla!
Men under dessa komplimenter nalkas jag allt närmare
mitt ämne. — Mine herrar! jag sitter här framför eder,
gifve Gud nakot, för att såsom en rätt Rutoman kunna
med alla kroppens miner, attituder och uttryck, liksom på
dragande kall och embetets vägnar från själen, yttra för eder
hela mitt inres fatabur och beskaffenhet. Men mitt ämne flyr
allt längre bort i bakgrunden. Jag vill, som herr Tegnér
brukar göra med tiden, fatta mitt ämne vid håren, tvinga
det att stadna, upplyfta det i höjden och visa dess blida
anlete för er, mine herrar. Välan! hufvudet, som jag
fördenskull fattar och nu lyfter mot taket, är icke mer och icke
mindre än betraktelsen öfver en rätt och tillbörlig Rutoman.
Välan! jag börjar min kommentarie.
Såsom en rätt och tillbörlig ärones Rutoman, skådar du
allting genom glas, hoc est rutor. Upplyfter du dina ögon
om morgonen, så är det första du gör, att knacka på din
fönsterruta och fråga flickan morgonrodnad, hvad tiden
månde lida. Hon kysser då på dina fingerspetsar, tittar med
friska, eldiga ögon inpå dig, nickar och säger: "Solguden drar
redan på sig sina himmelsblå permissioner, hans röda strumpe-,
band hänga redan på de strålande skyarne, hans guldgula
väst skimrar på bergspetsarne; snart är han klädd, fyll
ditt glas och drick hans skål, ty snart sätter han hatten
med de röda fjäderbuskarne på sig." Du blottar då, som
frimuraren, din högra arm, nickar stor tack tillbaka åt den
pirr-ögda nymfen, lyfter, som brudgummen sin flicka ur Vestas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
