Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■226
drar, och skams, likasom skulle man afföras till närmaste ting,
så ar det så mycket pinsammare. Emellertid hade jag med
fullt förstånd och fri vilja valt detta slags åkdon till min thron,
dels för att på mig sjelf anställa rön, till hvad grad
menniskan förmår bara lifvets besvärligheter, för att sedermera i
ett ode närmare utveckla detta ämne, dels med afseende på
mina hemorrhoider i bröst och hufvud, hvilka under vintern
ostraffadt fått grassera och nu på våren skulle uppskära sina
gerningars frukt. Sedan jag kommit utom tullen var dock
plågan snart förgäten. Hur ljuft, att genast på ögonblicket
få öfverlemna sig åt fantasiens hela trollverld, få kasta all
den duskiga bråten af det förflutna bakom sig, för att med
desto klarare ögon blicka fram mot det kommande! Huru
himmelskt, att ila nya föremål till mötes, och få, utan att
vara någon i vägen, slå ut sina armar i den fria rymden,
omfamna himmel och jord, och trycka dem båda till sitt hjerta!
Också njöt jag allt delta i rågadt mål. Ingen lärka syntes hafva
försummat sig att flyga upp till bön i det stora templet,
der solen redan stod på predikstolen och föreläste
morgonkapitlet, medan månen, i en vid spögubbskapprock af skyar,
stödde sig mot den vestra ingången. En stor, skön tafla af
guld, azur och purpur hängde med sina englahufvud öfver
bergens altaren, hvarifrån moln af rökverk uppstego. Dagens
alla föremål lågo i hela sin rika färgglans utbredda för mitt
öga. Tusende vestanvindar och fjärilar flögo som drabanter
kring åkdonet. Till höger och venster framskredo löfrika
lundar, blomsterbesådda angår och vajande sädesfält. Der låg
en af dagg skimrande morgonklädning öfver kullarne; der ett
kröningstäcke’, hvaruppå solljusets sju kronor framblänkte; der
upphann man en höjd, på hvars topp man satt, som en
fogel, och blickade ned öfver fälten. Med skäl kan man säga,
att de första stationerna från Stockholm söder ut äro rätt
angenäma. Öfver allt möter man löfdungar till den mängd, att
de skulle kunna förslå till en evinnerlig löfhyddohögtid åt
alla Abrahams efterkommande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
