- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Tredje Delen. Dikter i dramatisk form m.m. /
237

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■237

Och för vär syn står ett pressande töcken,
Och i vår arm finns ej blod eller märg.
Stor uti ord, men så fattig i handling,
Rymmer den nyfödda kraften sin kos.
Ej mer en ek, men en tynande ros,
Mandomen hastar till stoft och förvandling,
Borgar af tiden ett blodbestänkt guld,
Ämnar dock aldrig betala sin skuld.

"Hvad skrifver herrn om ?" ropade min patriotiske
hedersman. — ’’Jag skrifver om skulder," svarade jag. — "Ja,
"ja, de äro minsann ej så lätta att indrifva, utan landshöfding
"och bysättnings-utslag. I Turkiet förlorar man lika lätt sina
"penningar, som sitt hufvud. Sverige är och blir ändock det
"lyckligaste land till dag och dato. Ödmjuke Tjenare!
Lyck-"lig resa! Vi träffas kanske på återvägen."

Nejderna kring Svärdsbro äro vackra. Blickar man åt
sidorna af vägen, så ligga der, likt obefläckade prestkappor,
sluttande åkrar med en ren svartmylla öfver fälten, utan
bördan af någon sten. Ser man åter på ängarne, likna de
prost-fruars beblommade shawlar, hvilka intet adjunkt-stoft
ännu förmörkat eller neddammat.

Omkring dessa trakter och nära Nyköping påslår man,
att den bästa Svenska skall talas. Härvid rinner mig i
sinnet, att på min återresa taga med mig en bonde från den
orten, såsom språkmästare för våra litteratörer och tidnings-,
skrifvare, hvilka prunka med att kunna allt; men skämmas
för sitt eget kära modersmål. För att bekänna min svaghet
all, torde äfven jag behöfva ganska många lektioner.

Men läsaren, liksom jag, lärer redan börjat tröttna vid
den enformiga vägen. Det förhåller sig kanske med detta,
som med äktenskap. Man må hafva aldrig så herrlig omgifning,
man har dock alltid midt framför sig den långa
äktenskapsbanan, hvilken skall genomtråkas, med alla sina puffar och
kontrapuffar. Hvad skall jag då, benägne läsare, kunna roa
dig med?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/3/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free