Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■43
De Sista September-Dagarne.
Likasom under en Första Maj samlingen i det gröna mot
solnedgången allt mer förminskas, de grannaste partierna
försvinna först, de mindre ståtliga dernäst och ändtligen sjelfva
populasen, på samma sätt förhåller det sig äfven, när
sommarens sköna högtid stundar till sitt slut och den kulnare
hösten tager sin begynnelse. Voro, om vi så må yttra oss,
på sjelfva högtidens förmiddag, sipporna och guldvifvorna de
egentligen tongifvande, så förlorade de dock snart sin betydenhet
i den på festens eftermiddag uppskjutande massan af
mång-färgade blomster, till dess äfven de undanträngdes och allt
återgick till sin fordna narkotiska dödssömn.
De skönaste rosor, som för trenne månader sedan
betäckte alla ängar, kullar och berg, äro icke mer. Väl
möter oss ännu under promenaderna ett och annat blomster,
som prunkat såsom en öfverlefva på sommarens assiette; men
äfven de flesta af dessa hafva redan upphört att hälsa våra
blickar. Ja, sjelfva de sena ringblommorna hafva slutat sina
ringränningar, och solrosorna till större delen förlorat sina
kejserliga strålkronor.
Men äfven i andra afseenden skönja vi förlusterna. Den
poetiska åldern af lärkornas driller, gökarnes rop och
hämp-lingarnes qvitter har upphört, för att lemna rum åt
kråkornas och korparnes skorrande läten. Morgnarne börja gå i en
nattmössa af töcken, och aftonens pustar äro icke mer lifvets
utan dödens. Väl målar ännu solen sitt guld på qvällens
skyar; men dess mattade stråle förmår ej återskänka det
fordna behaget åt de gulnade lundarne, hvilka, lika våra
gamla, multnade stater, börja fälla sina hjertblad, kronor och
grenar, till dess stammarne stå kala, och frosten eller
höstmasken derpå ritar sina fläckiga grafskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
