Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett litet
Iupromtu i ett gladt Sällskap,
då Hofpr. och Kyrkoherden A. A. Afzelius
tillträdde sitt pastorat.
Mine herrar! Allt är förgängligt under solen. Allt är
underkastadt omvexling och förändring. Man hopnubbar
flyttbara hus och nedrifver oomkullrunkeliga palatser. Biskopar dö,
får förlora sin ull och ladugårdar sina kroppåsar. Vattnen
utgrena sig i haf, hafven i strömmar", strömmarne i bäckar
och häckarne i små lägenheter af qvillrande rännilar. Stenar
falla ur fästningsmurar, berg uppstiga ur oceanen och eld ur
nyss sotade skorstenar. Kaftaner vändas, solvisare tumla
ofn-kull och kyrkoklockor spricka. Dödgräfvare ge upp andan,
master blåsa i sjön och skepp segla i luften utan besättning.
Det ena året går man vid plogen och det andra sitter man
vid stadsrodret. Den ena stunden har man ej kakan på
bordet, en annan tid låter man traktera sig med hvetebullar och
sötgröt. Den ena dagen språkar man med en vän, och den
andra möter man honom med hvit näsduk i hand till afsked.
Jag vänder härvid mitt af tårar förmörkade öga till alla de
för detta sällskap aflidne bröder, hvilka herrliga pastorat, med
sina skördeliar, bortryckt ur vår åsvn i deras mest
blomstrande ålder. Proh dolor! Fortuna är i sanning vår Proserpina,
hvilken med sin hand griper in på vänskapens kedja och
bryter derur den ena länken efter den andra. Eller hvad
säger väl den dagliga, jag hade så när sagt, den stundliga
erfarenheten? Sågo vi icke nyligen brodern II—, då han
redan stod färdig till rof för en grym Nemesis, med
anledning af det taklösa huset och de trapplösa trapporna, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
