Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■255
Mine bröder! detta var första upphofvet till Hagas
försköning. Alla dessa doftande syrener, grönskande hasslar,
högstammiga lindar och rönnar hafva att tacka detta
äfventyr för sin födelse. Men huru gick det med Lunkentus’?
Som sagdt är, vaknade han efter tjugu år.
Just våren då sitt guldsläp drog
Uppöfver dal och skog,
Och källan löstes i sitt språng
Vid lärkans jubelsång.
Just då, vid vindens milda flägt,
Vid gröna björkars nya drägt,
Brunsviken låg så klar och ren
På nytt belyst af solens sken.
Då vaknade han. — Hvilken häpnad, hvilken förvåning!
Mellan fingrarne hade höga björkar uppskjutit. Ur hatten
framstucko ruggiga enbuskar. I panhans skrynklor växte
hvit-sippor, och i näsan hade en hackspik gjort sitt bo. Vesten
var full af gräs och islandsmossa, en myrstack krälade_ i
örat och i benkläderna en bisvärm. "För tunnor tusan!" svor
han till, sparkade ut med fötterna, satte fingrarne i öronen,
"hvilket surr, hvilket stick!" och flux stod han på benen
och flydde med förfärelse! -— Der hans armar legat,
upp-sprungo vattenkanaler. Just dessa , mine bröder, som vi här
se framför oss, ha derifrån sin början. Nu må vi fylla
glasen och klinga Lunkentus’ skål. Hurra för Lankentus
och Haga! Hurra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
