Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■279
"hundsvotten kopparslagaren vacker mig hvar morgon kl. 6
"med sina hammarslag. Dahl träffade jag har om dagen.
Sund-"borg har för andra gången cederat. Kungen höll i går stor
"middag. Jag mådde ej val, och urskuldade mig. Se der
"allt det nya jag har mig bekant. Adiö! helsa din fru och
"säg, att nästa gång jag kommer ut, skall jag föra med mig
"namnam åt Janne och Fredrik. Jag gratulerar dig att ha
"dina barn friska; genom bref från min gumma har jag, ty
"värr, fått den oroande nyheten, att min äldsta dotter
Henriette ligger i scharlakansfeber. Din
"Olle."
Kullman. Hur ljuft ändock att ej se sig förgäten af sina
gamla ungdoms vänner! Ser du, Fredrika, der borta i vester,
der solen nedgått, hvilken skön aftonrodnad, som kastar sina
färger öfver skyarne? Så ock med menniskolifvet! Det
stupar mot sitt mål, strålglorian kring dess panna mattas mer
och mer, skuggorna växa, naturen insveper sig i allvarets
skrud, jubelsångerna tystna; allt längtar till hvila. Lärkan
sänker sin flygt och snuddar med sina vingar de i guld döpta
skogstopparne. Efter hand ser solen blott med ett halft öga
öfver bergen, till dess hon slutligen helt och hållet gömmer
sig. Nu faller daggen öfver hennes insjunkna graf. Stilla
uppstiger i nattens tystnad naturens klagan i näktergalens
toner. Men ännu länge efter den himmelske koiungens ned-^
gång fladdrar hans purpurmantel öfver de blå fälten..
Dagen har tilldndabragt sin bana; men återskenet af
hvad han varit dröjer, likt ljufva minnen, ännu länge qvar i
de bleknade spåren. Som en vålnad af det förflutna
uppstiger månen i sin hvita svepning, och sitter på solens grift,
med molnens mullhögar under sina fötter. Dagens skådespel
är förbi. Glädjen har tystnat. Blott sorgen och den
sackande saknaden vaka med stjernorna i natten. — Se här:
i alla dessa bref lågar liksom ett hjerta i hvarje. Dessa
bläckrader hafva likasom blodströmmar lupit deröfver, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
