Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gàr pà värdshus, att i glasens klingel
Det korta lifvet ringa bort i yrsel.
Ren sjutti vintrar snögat på mitt hufvud:
I hvarje hår, som än är qvar, likt vinden
I torra stubben, ålderns fläktar pipa.
När slår den stund, då jag också får hvila,
Och lägga öfver mig det breda täcket,
Om vintern hvitt, om sommarn rpsenblommadt,
Djupt myllad ner i himlens åkerland,
Ett frökorn, sådt på en förhoppnings morgon? —
Hur skön för femti år se’n var ej verlden 1
Hur mägtigt slog ej hjertat då i bröstet!
Hvad värf, hvad mängd af ljusa planer hvälfde
Ej detta hufvud! Full jag ville måla
Det unga lifvets tafla med gestalter
Af kärlek, vänskap, ädelmod och sanning.
Och nu — nu penseln fallit ur min hand,
Blott utkast, icke mer, jag mägtat lemna.
Der uppför lärdomsbacken, krökt inunder
En pacjca böcker, sträfva ses en yngling,
Och fastän dagen släckt sin gyllne lampa,
Vid nattens stjernor än han trotsar mödan.
Hvem är han? Det är jag. O, barndoms lekverk!
Ej älskarn högre längtar till sin flicka,
Ej fogeln så till nästet uti skogen,
Som ynglingen till visdoms templets höjd.
Der står en ann figur med kamlottskappa,
Med trindlett anlet och en snöhvit duk.
Han läser ur ett papper för en skara
Af snarkande, helt säfligt och beskedligt
Uti hans ficka uret höres knäppa
Så afmätt som hans hjerta. Pannan ej
Ännu är plöjd af sorgen eller tiden.
Hvem är den mannen? Åter jag är framme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>