Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■287
Bland gamla papper nyss jag hittade
En lek af vännen Dahlgrens fantasi,
Om Kullman, mig, om Dahlgren och Cnattingius,
Och Södertelje: — men vid aktens slut
Han sjelf är död; och sist de fordna vänner
Han låter spöka, just på denna dag.
Det vore eget nog, om här i länstoln
1 nattens stund, jag finge ett besök!
Hvad tokeri! de döde äro döde,
Och anden, som ej dör, bor ej med döden!
Han går till lifvet och till ljusets källa.
Hvad äger han väl här att ombestyra? —
Haf tålamod! din afskedsklocka ringer
Dig snart till sängs, och ögats förlåt sjunker:
Blott än en natt, — och evig morgon gryr!
(Han inslumrar
ändra SCENBN.
(En skogstrakt.)
Rogbergs Ande.
Hur mycket anser icke menskan fånigt
Då hon uti sin narrdrägt går på jorden,
Som hon likväl, då drägten kastats af,
Erkänna måste sfisom sannt ooh visst!
Har ofta har ej jag i tanken lett
At alla dessa hemskb, dystra sagor
Om gastar, spöken, underliga syner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
