Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■289
Att ej sin onda lusta få förnöja;
Då spritter flickan till, och qväljs af drömmar,
Och klöser kind i sömnen, höjer verop
Och famnar toma luften under ängslan.
Nu just på denna stunden måste jag
Ut ur mitt rum, en löftes ed att fylla,
Som gafs i dag för tretti år tillbaka:
Att den af vännerna, som sist blir qvar,
Skall pä sin födslodag, vid sjutti år,
Få ifrån andeverlden af de döda
Ett kärt besök i tysta midnatts-stunden.
Ett löfte bör fullbordas. En gång glömdt,
Det aldrig mer kan gäldas. — Höj dig vinge!
Och ila genom rymden, luftgestalt!
Trbdje Scenen.
(Den nya kyrkogården utom Norrtull.)
Dahlgrens Ande.
Det var naturligt, att sedan menniskan fick en ny
psalmbok, skulle hon äfven trängta efter en ny kyrkogård. Hon
fann sig nu mera för förnäm, att ligga bland de gamla
psalm-skrålarne, då hon nu, med mera hyfsning och sinnesvärde,
kunde täfla i sång med de moraliska vis-stumpar, som
sjungas på Hagalund och Stallmästargården. Orgelen ljöd för
skarpt i de finbildade öronen; derföre flyttade man sig hit.
Man ville ej heller längre besvära de lefvande med
betraktel-Dahlgrens Saml. Arb. III. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
