Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvinnogestcdten.
SS »r jag då vid porten af min gerning,
Och nyckeln bar jag här, som den skall öppna:
Den hvassa nålen. Sankt i hjertats djup
Af denna pant, min vallust och min fasa,
Mitt barn den viga skall till dödens, grafvens.
Slit dig, o gren, ifrån den stam dig burit;
Dö, blomma, från den stjelk, som fostrat dig!
O! der midtöfver, under lönnars brudsång,
Den första gnistan tändes till min jemmer:
Der slöt han mig intill sitt bröst, förförarn,
Och svor vid solen, himlens skönsta dotter,
Vid midnattsmånens rena, kyska blick,
Vid kyssars eld och tårars regn på kinden,
Att evigt älska mig i lust och nöd.
Och evigt dog min oskulds helga blomma . . .
Fullbordadt helvetsverket var. Som vinden,
Se’n blomman blifvit kysst, han flög sin kos:
Och alla ljusa löftens glada skimmer
I sorgens natt och qvalens dimma sjönko.
Nu, lik en vålnad i en ensam öcken,
Jag irrar, med min äras fläck på armen,
Förskjuten af mig sjelf och hoppets engel.
O nej! ej längre, späda planta, du
Med mig skall dela lidandet och nesan;
Du går till himlen jag till afgrundsdjupen . . .
O, bed för mig, när du vid fadrens thronpall
Dig böjer ned: bed för en osäll mor,
Som, villad, i en stund af namnlös fasa,
Din lefnad släckte i sin första gryning; —
Ack! säll likväl, om blott hon visshet äger,
Att du till himlens barn är tagen upp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
