Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 i
Än modersnamnet aldrig klingat! Tystna,
För evigt tystna, att förtiga evigt
Den synd jag gör ... Nu lifvets kyss, — sä dödens!
(Hon kysser barnet och sticker nålen i dess bröst. Dahlgren flyr bort
uf fasa.)
Fjerde Scenen.
Cnattingii Anima (ridande på en medvurst).
Ju mera korfven fylls, dess mer han pöser, ’
Så säger Plato, också nämnd Plotin;
Jag mins ej noga hur den karlen heter.
Det ür kuriöst, att likt kameleontens
Är ock de dödas lif. Luft blir dock luft:
Den går liksom den kommer; intet korfskinn
Blir deraf mättadt, om ock fyldt och uppblåst.
Så ock med menskan: ej af bara vädret
Och torra solskenet hon lefva kan;
Det ideela måste ha sin motsats
I det reela, — så har Schelling ordat.
I lifvet ej jag rätt förstod hans mening;
Nu efter döden först jag honom aktar
Som jordens största ljus, nast Bell, Lancaster.
Hvad månens sken dock täckt hvar nejd försilfrar!
Som filbunkar se jordens sjöar ut;
Nej, rättare, som monitörers brickor.
Hvad skogen skimrar der af ljusa floder,
Och skuggor dela sig som jägarflockar
I dälderna, der vakan ännu klagar!
Nu sofver jorden, — oxen liksom myran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
