Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det låga högt, det fattiga rikt, det svaga starkt! När-slår
på tidens mossbelupna ur den timma, då din förnedring
upphör? Kommer du någonsin tillbaka? Och om du
återvänder, är det till doms öfver detta i märg och ben förtorkade,
i hjerta och ådror blodlösa slägte, som du då anländer?
öfver Indiens palmer och Greklands lagerlundar låg fordom
ditt himmelska, nu mera till ett matt månsken förbleknade
skimmer. Du satt på Albions strand, och djup som hafvet
var din tanke, snabb som dess bevingade vind dina toners
flygt, skimrande som böljorna dina fantasier och fria såsom
de. At kärleken OGh riddaremodet flätade du dina
minneskransar vid Tiberns stränder, och öfver Germanien hafva
dina gyllene drömmar sväfvat. Äfven öfver Norden har du
framstrålat. Du tog, liksom Odén, ditt högsäte vid Mälaren,
och sagor genljödo vid ditt mjödhorn. Som hans söner klädde
du dig i hjeltarnes rustning, klagade sorgens bittra klagan
vid Baldurs bål och blandade med Ingeborg dina tårar. I
bacchantisk yra band du med Fredman på drufvans kransar,
och plockade med Stagnelius fromhetens Liljor på Sarons kullar.
Är du då för alltid försvunnen, eller har du endast vandrat bort
till några seklers hvila, för att med förnyad jettekraft åter
uppstå? Utsåddes ej vid ditt fall några frön, eller skola
dessa svaflade lemningar förblifva de enda minnesmärken,
som äro oss qvar af din herrlighet? — Dock nej, du kan
icke dö, icke slockna! Du är lifvet, du är elden! Dina
blomster må förvissna, ditt lummiga träd afklädas sin skrud;
men när föryngringens sol återkommer, skola knopp och blad
ånyo skjuta ut från din stam, och foglarne sjunga på dina
löfbetäckta grenar. Så faren då väl, J nattens nödbloss!
Jag vill se vid himmelens sol, och bygga min hydda under
de nya stammar af poetiska lundar, som då uppväxa; och
ser jag dem icke, och hvilar jag ej under dem, nå väl, så
vandrar der ett annat, lyckligare slägte. Måtte det blifva visare
än vi, svafvelstickornas ömkliga egendomsherrar och befordrare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
