Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
en sång, ocb tonar den genom hela verldsrymden, så är det
kärlekens. Den evige skapade verlden för att äga ett
föremål för sin kärlek, och döden sprang ur sitt chaos och fick
lif. Då började rosorna uppsända sitt doft, stjernorna att tala
kärlekens ögonspråk. Man säger, att kärleken bär bojor.
Tvertom: det är just kärleken, som lossar alla fjettrar,
kärleken är en befrielse från all förgänglighet. Man afskuddar
sig det grofva stoftet. Man skärmytslar med evighetens
förposter. Jag ville påstå, att det högsta beviset för en
evighet är kärlekens tillvaro. Ingenting kan helt och hållet dö,
der kärleken föryngrar allt. Dess källa är outtömlig. Utan
dess åder vore säkerligen den poëtiska längesedan uttorkad.
Kärleken vet ej af något debet eller kredit; han har, liksom
de förste kristne, allting gemensamt, tårar och löjen, fröjd
och bedröfvelse, hopp och förtviflan. Kärleken tarfvar ingen
väckare. Hvarje pulsslag är det. Kärleken räknar ej några
tider efter solens och månens skiften. Sekunderna flyga efter
pulsslagen, minuterna efter suckarne, timmarne efter kyssarne
och dagarne efter kärleksbiljetterna. Kärleken finnes, liksom
Engelska portern, öfver allt. Men han behöfver, såsom den,
först vaggas, innan han blir god. Vänskapen är kärlekens
echo. Han upprepar dess sista ord: Evigt! — Allt älskar;
blott en varelse icke, afgrundens ande; den olycklige, han
måste evinnerligen hata!
Dock käre läsare, du fattar mig ej, du förstår mig icke.
Du ser liksom efter något osynligt, obegripligt. Du måste
sjelf blifva kär, för att kunna förnimma, hvad kärlek är.
Välan! jag vill då uppkasta en annan tafla.
Tänk dig en skön sommarafton. So!en står på nedersta
trappsteget af sitt tempel. Blommorna buga sig och göra
korstecken. Skogstopparne bära brinnande facklor, och foglarne
uppstämma kärlekens halleluja. I sjöns vagga sjunker dagen.
Månen trampar sin vinpräss af purpurröda moln.
Aftonstjernan anlete darrar i vågen, som en Mariæbild i en dopfunt.
Skyarne ligga, som spridda tyllremsor. Trädgårdarnes namns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
