Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
lertid, om läsafen vill 90m jag, öfverlemna vi honom åt
ensamheten; innan morgondagen är säkert den snillrika
gratulationen färdig. Och så var det äfven. Innan klockan 5 är
våt förf. redan uppstigen för att renskrifva det odödliga
arbetet. Den poetiska spindeln (pennan) väfver oupphörligt långa
och korta trådar öfver pappret, och gör emellanåt halt för att
förfrièka’ sig dr djupet af ett glasbläckhorn. Nu är
alltsammans noggrannt och väl afskrifvit. Rysligt skön uppstår
auk-torn och uppläteer sitt snillrika foster, med den mest
patheti-ska ton. Han utsträcker armarne, han slår sig för bröstet.
Än ser han uppåt mot sitt taks bläckstänkta himmel, än ned
på sina tårs frågande spetsar. Klockan 7 står han framför
boktryckaren,’ öfverlemnar med darrande hand sitt manuskript,
blyg som den yngsta af Behagen. Boktryckaren påsätter sig
glasögonen och sedan han räknat rimmen och befunnit dem
vaTa af det goda slaget, nickar ban ett bravo, med tillägg:
"uti nästa nummer skola de se ljuset!"
Om någon var glad, så var det visserligen jag. En hel
idyll framblänkte för mina ögon. Jag såg redan min
okändas hänryckning, hennes hvita näsduk alldeles genomblött af
tårarnes störtskurar, och mellan dem en solblick så himmelsk,
så eldig — ja, jag föll om hennes hals och utropade med
blicken mot höjden: "ot Gud! de här är för mycken salighet
på en gång."
Verserna lästes och beundrades. På beundran följde
undran, hvem som författat dem och till hvem de voro egnade;
ty intetdera var med någoo signatur utmärkt.
På en varm dag följer som oftast en kylig afton — så
o
var det med mig. Ater stack sig en anmärkning emellan
medföljande inkast. "Högt uppsatte Herr rimmare och poet!
Ni har med era verser förtjusat på samma sätt som en
harpospelare i nattèn. Man hör hans toner; men man vet ej
hvarifrån de komma och till hvem de äro ställda. Icke är er
donna nu blefven en hårsmån klokare på er kärlek än förut,
Dahlgrens Saml. Arb. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
