Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
hoa ännu var mycket förskräckt; men då jag på tre
famnar när upphunnit henne, var allt mitt förra hjeltemod sin
väg, — jag stadnade under en djup suck. Hastigt blickade
hon bakefter sig, och då hon blef mig varse gjorde hon en
stum bugning och försvann. "Ack! om du älskade mig,"
suckade jag, "du forgudomligaste, som kan blifva så häpen for en
björn. Det bestiala djuret! Men det var ändå bra, att han
förskräckte dig!"
Brinnande lopp blodet i mina ådror. "Du måste," tänkte
jag, "svalka dig, annars förtäres du i en ugn af lågor;" och
inom en qvart var jag midt i den skummande sjön, som låg
nära utom staden.
En lyckligare varelse hade visst aldrig någon
vattenmassa gungat. Också omfamnade mig böljorna rätt kärligt.
Solen steg just nu ned att äfven bada, och min upplyftade
nacke såg hur hon redan samm på vattenytan. "Är det min
gudomliga Christine," ropade jag och sträckte ut armarne mot
henne, "o! jag ville föra dig öfver afgrunder af vågor 1" —
"Ha! ha! ha!" hörde jag det skratta bakom mig. Jag blef
förskräckt, vände mig om och förargade mig, att några skator
kunnat så skrämma mig.
När jag hemkom, låg en förseglad biljet på mitt bord.
Jag öppnade den med klappande hjerta och läste: "För edert
biträde får jag aflägga min yarma tacksägelse. Jag har för min mor
yppat, att ni är densamme person, som behagat tilldela mig
ett så oförtjent lof i edra verser. Hennes liksom min
anhållan är, att ni vid tillfälle är god och besöker oss, på det vi
äfven muntligen må få aflägga vår gemensamma tacksägelse.
Er gäldenär — Christine."
Väl hundra gånger genomläste jag detta bref, tryckte det
till mitt hjerta och mina läppar. Ja"g granskade stilen, satte
pappret emot dagen, vände det på tusende sidor, betraktade
sigillet, tills jag ändtligen, trött af dagens äfventyr och min
uppspända fantasi, mottog Morpheus i mina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
