Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
land. Jag visste ej hvad jag skulle svara dertill; men
anmärkte, att hvad islossningen beträffade, vore den redan för
sig gången, emedan vi nu hade full sommar. "Tror herrn då,
att jag inte duger till general en chef," utropade han och
slog upp nattrocken. — "Jo-o," stammade jag och var färdig att
dö af förlägenhet, då flickan hjelpte mig ur bryderiet, genom
en blick på mig och en kopp thévalten åt fadern. För att
begagna den korta tystnaden och undvika allt vidare obehag
för mig af ett så beskaffadt samtal, frågade modern, om jag
ej hade lust att bese trädgården, då Christine kunde bli min
vägviserska. Jag bugade mig tacksamligen, och var inom en
sekund utom dörren. — "Bästa ni, var ej ond på min
pappa," hviskade Christine på förstugutrappan, "han är så sjuk,
derföre talar han så underligt; han menar likväl intet ondt
dermed. Men nu skall ni komma i vår trädgård, och se hur
snyggt och nätt vi hafva." — Jag inträdde inom en
grönmå-lad grind, på hvars stolpar tvenne yfviga lackfioler
paraderade och i qvällen spridde en ljuft förfriskande ånga. Vi gingo
genom flera små kompanier af krusbärsbuskar, mellan hvilkas
leder äpple- och päronträd stodo som kaptener, med sina af
solen förgylda äppelknappar. Bakom befunno sig köket och
trossen, nemligen palsternackorna, dillen, morötterna och
sil-leriet. Ändtligen inträdde vi under ett hvalf af syrener, mel-’
lan hvilka solen vid hvart steg skimrande flög än hel än
delad i flere mångfalder. Derifrån vidgade sig utsigten åt en
liten blomsterparterr, bakom hvilken en ström rann fram.
"Ack hur dufna de stackars rosorna äro, vi få lof att vattna
dem," ropade Christine och gaf mig en liten vattenkanna. Jag
ilade ned åt strömmen, kom i ögonblicket tillbaka och utgöt en
strålande dagg öfver de törstande barnen. Christine gick
förut och utmärkte hvilka ställen jag isynnerhet skulle taga i
mitt hägn. Snart voro de skimrande regnbågarne slut; då
yttrade hon, liksom litet förlägen; "ack! nu först erinrar jag
mig, att jag burit mig obeskedligt åt, som bedt er hjelpa mig
vattna; men jag tänkte derpå först efteråt." Jag svarade hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
