Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tss
sedda, helt lugna i kofferten, icke anande de tSrar, hvilka likt
ett stilla majregn, nedduggade på locket. Bonddrängen som
körde, klädd i korta skinnbyxor, blå tröja, röd väst och
filtmössa, satt tyst bredvid och smackade med läpparne åt de i
smått traf framlunkande hästarne. Den ena bekanta
skogstrakten efter den andra, den ena rödmålade torparestugan
efter den andra försvunno, och allt stridare runnö tårarne från
Nahums redan under natten vätta ögon.
Emellertid har en vacker dag, en mild väderlek och nya
föremål en oändlig läkekraft för hjertat. Efter några timmars resa
blef Nahum lättare till sinnes. Bonddrängen började också bli litet
friare. Han gjorde redan på förhand en beskrifning på den
märkvärdiga staden, dit färden skulle ske, och berättade huru
han der, under en höstmarknad, i skymningen bortbytt en
blind och 15-årig häst mot en äkta Bucephalus, som kunde
springa öfver gärdesgårdar och hus. Han bad den unga herrn
ej vara ledsen; han skulle få mycket roligt och många
kamrater. Mot middagen upphann man de så kallade L - -
-backarne. Nahum, erinrande sig morgon-förmaningen, ville
stiga af, då drängen försäkrade att ingen fara var å färde.
Han hade tusende gängor passerat långt svårare, brantare
och krokigare vägar. Icke destomindre steg Nahum af, och
härtill bidrog troligtvis ett annat skäl. Han ville nogare
betrakta stället och isynnerhet sjelfva herrgården. Ett sådant palats
hade han ännu aldrig sett, annat än i målningar. Till höger om
sig hade han utsigten åt en täck och behaglig insjö med löfskog; till
venster upp på backen flera sköna stenhusbygnader. Betagen
af den herrliga utsigten, frågade han, halft bedjande, sin
skjutskarl, om man ej här kunde hålla för att beta. Peter, så
kallades drängen, gick villigt in på förslaget, så mycket
hellre, som nedanföre låg en krog. Man höll och steg ur,
af-selade hästarne och tog foder ur hösäckarne. Peter föreslog
den unga herrn, att ta sig någon förfriskning, och matskrinet
öppnades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
