Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
hvilket allt gumman tog i förvar. Osten, smörbyttan,
skinkan, mjölet och lingonsyltet, enligt den instruktion Nahum
på förhand undfått af sina nya kamrater, behöll han för sig.
Han var nu inträdd i en helt ny verld. Den enda bekanta
han ägde qvar var Peter; men med morgondagen skulle
äfven han begifva sig bort, och detta fylde Nahums bröst med
en bitter ängslan. Han stälde sig stirrande vid fönstret, och
såg utåt kyrkogården, der de gulnade lofven i stora flockar
hvirflade omkring för vinden, under det några domherrar sökte
sig föda i rönnträden. Snart uppväcktes han dock ur sin
betraktelser af tre obekanta, som inträdde och sades vara hans
kammarkamrater. För den längste af dem visade de andre en
synnerlig respekt, emedan, som Nahum sedermera erfor, han var
gymnasist. De satte sig alla till sitt arbete. Peter, som
varit ute i staden för att handla åtskilligt smått, kom
tillbaka, tog äfven plats i rummet på en kista, för att
öfver-räkna penningarne och nogare granska det köpta. Han
påminte Nahum om brefvets skrifvande till modern; "ty" tillade
han, "i morgon kl. 5 reser jag min väg." Nahum satte sig
genast ned att skrifva det första bref han i sin lefnad
sammanfattat; men kunde med möda, vid hvarje ny rad, tillbaka—
hålla sin smärta. Snart var den lilla epistelen färdig, alla
begåfvo sig till hvila, Peter utsträckte sin långa lekamen i ett
hörn af rummet, med hösäcken under hufvudet, och Nahum,
med sin sängkamrat, insomnade efter ett kort samtal.
Om morgonen, när han vaknade, fann han rummet tomt;
kamraterna hade redan begifvit sig i skolan och Peter på
hemvägen. Hvilan och en half dags vana hade betydligen
lättat hans hjerta. Man måste dock finna sig i sitt öde,
tänkte han, och började vid dagsljuset närmare betrakta sin
omgifning. Rummet var litet. Två sängar, en sönderslagen
spegel, så stor som en vanlig ostskifva, en mängd koffertar
och en lutande kakelugn utgjorde, med undantag af ett långt
fällbord, och några stolar, hela prydnaden. På väggen midt
öfver gymnasistens säng hängde en viol och en urdyna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
