Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
— "Jag ger er visst för famnen, hvad ni begär. Jag är
baron och en rik karl, som ej är så nogräknad på skillingen,
endast arbetet blir väl och fort verkstäldt. Ser ni det der
stenhuset vid torget?" — "Ja!" — "Vet ni hvem som är
ägare deraf?" — "Nej!" — "Det är just jag." — "Få vi
något på förhand?" — "När ni slutat arbetet, gå då in i detta hus,
och fråga blott efter baron, så vet var och en att det är
jag. Se der har ni till tobakspengar"! — Han gaf nu
anvisning på stället och Dalkarlarne började genast att gräfva med
all möjlig ansträngning. Tjärblomster, kattfötter och hundkaxe
hvälfdes öfverända. En allmän förstörelse!
Morgonen derpå inträffade, att sjelfva den verkliga
ägaren till platsen händelsevis kom alt taga sin kosa ditåt,
icke så mycket för att bese sin äng, som fastmer en der bredvid
liggande ärtlycka. Himmelens dalkullor, lärkorna, hade
redan börjat att blåsa på sina säckpipor, och stoftets dalkarlar,
myrorna, släpa på sina timmerstockar, då han, med pipan i
hand, från betraktelsen öfver den vackra morgonen, rycktes
till en motsatt, nemligen Dalkarlarnes härjande framfart. Med
bestörtning ser han åtta man i skjortärmar på sin äng i fullt
krig mot jordtorfvorna. Förgrymmad skyndar han fram mot
rebellerna, då han finner dem förskansade af ett 4 alnars
bredt dike. Under många omvexlande svordomar förehåller
han dem ofoget, frågar på hvars befallning de vågat
verkställa ett mot ägande rätt så rakt stridande företag. Med
lugn fortsätta de sitt arbete, hota honom med spadarne>
mumla högst besynnerliga ord mellan sig om en viss baron, m. m.
Folk tillkallades; efter många omvexlingar blir man upplyst
om skälmstycket. Dalkarlarne nödgas igenkasta diket; men
upphofsmannen till det elaka narrspelet fick man aldrig reda på.
I samma gård, der Carlvagnen hade sin hufvudstation,
ehuru han tidtals, allt efter omständigheterna, bodde än hos
den ene än hos den andre, på hvilkas bekostnad han då
lefde friskt, brukade en något fjollig arbetskarl söka sitt
uppehälle med vedhuggning och andra utsyslors förrättande. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
