Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
stämde sig att följa en af dem på spåren, och den utkorade
syndabocken blef Nahum. I början märkte denne ej sin
öfverhängande fara; men knapt hade han hunnit inom staden,
förrän han hörde en karl med starka steg följa sig. Han tog
åtskilliga krokvägar; men fåfängt. Den fördömda mannen var
beständigt i hamn och häl efter. Hvad var att göra?
Nahum samlade alla sina krafter, och grep till fötterna i fyrsprång
gatan rakt hem. Utanför huset stod en stege. Som en lättfotad
katt klättrade han uppför densamma; kastade orrarne ned
genom skorstenen, skrillade längs efter tegelpannorna mot en
takränna, i hvilken han fattade, och klängde sig på en knut
ned i trädgården. Knappast hade han foten på en rimbetäckt
krusbärsbuske, förrän tullnären grep honom i kragen under
tillrop: "din slyngel hvar har du foglarne?" — Det
uppkomna skriket väckte allarm, någre af kamraterna skyndade ut,
anande hvad som föregått, inberättade saken för den enögda
gumman, hvilken ej blifvit mindre förskräckt öfver de
genom skorstenen nedfallne orrarne, än om hon fått ett par
verkliga på örat. Hon hastade att undangömma dem i
bakugnen, tillkallade någre gymnasister, och vid deras bistra
anblick fann tullnären för godt att aflägsna sig. Straxt
derefter anlände de öfriga tre med sina bördor. Under stark
betäckning af rönnpåkar skedde aftåget till magistern.
"Nå, hur gick det," utropade denne? "Galant ser jag.
Det var ena bestar att vara stora. Tänk, jag tror, att de
ännu lukta krutrök. Min sann är icke vingen svedd på den
ena. Ni har dröjt bra’länge. Jag började verkligen blifva
orolig. Hör på Karin, ge nu gossarne aftonvard!" — De
bugade sig; men ingen vågade omtala äfventyret.
Två efterlängtade ting i verlden hade Nahum ännu icke
sett, en kung och en biskop. Den sednare hade, som det
sades, under hela hösten och vintern vistats i hufvudstaden,
för att biträda vid utarbetande af en ny kyrkohandbok; den
förre var mindre hopp att någonsin få skåda. Frampå våren
gingo dock båda önskningarne i verkställighet. Likt en löp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
