Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
tala ii fi gon skicklig och lagfareu man. Detta behagade
grefven, och uppvaktningarne hos de tvenne statsråderna, äfven
som pä högre ort, uteblefvo helt och hållet.
Vi återvända nu till de tre återstående: excellensen,
licentiaten och den unge grefven. Hvilken af dem spelade
största narren, blifver icke lätt att afgöra; men hvad vi tryggt
kunna försäkra, är att vår Julius var det minst.
Excellensen Husgafvel kunde med fog räknas bland de
menniskor, som hemtat sin mesta och snart sagdt enda
verlds-künnedom från kaleschen, hvari de åka eller hvarifrån de
helsa på de förbigående, eller från bugningarne och
smicker-strömmarne i hoftrapporna, eller sina egna audiensrum; den
lilla visdom oberäknad, hvilken de insupit ända från Daddans
joller till sin betjenings, sina rakares, hårfrisörers och
busdoktorers sqvaller vid morgontoiletten. Hans uppfostran inföll
under den så kallade bons mots perioden, då allt ville spela
med en bländande yta; då en vacker näsa, ett qvickt infall,
en liten nätt talang, såsom att kunna svarfva, afteckna en
fiskarekoja med sina upphängda nät, småtäckt dansa och sjunga,
författa en versstump eller dertill sätta musik, gällde för
någonting utmärkande; då man i allt bemödade sig att hyfsa och
städa, så att sjelfva religionen fick, hvad man sade, ett
hyggligare utseende, det vill säga, afkläddes den stela pedantismens
och orthodoxiens lifkjortel och ikläddes sentimentalitetens
ga-ladrägt, enkannerligen i goda verk och gerningar, hvarmed
förstods en viss barmhertighet mot tiggare , så att man
verkligen tryggt kan påstå, att ingen under dessa tider befann sig
i lyckligare tillstånd än just dessa, emedan hela verlden, alla
menniskor, från regenten och excellensen till sotaren och
trapp-soparen, bråkade sina hufvuden med upphjelpandet af deras
kinkiga och förstörda vilkor, under det eo sådan belt
obekymrad från sin baimkurfve i solskenet skrattade åt dem alla.
Härmed förenade sig ännu en annan yrsel. Man ville
nödvändigt förbättra allt, hvad förbättras kunde. Man
sammanskref tusende små broschyrer öfver konsten att bli dygdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
