Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
din luta, och sjung något vackert stycke." — Paulinas
hjerta började klappa; hon påminte sig gårdagen. Med darrande
hand fattade hon instrumentet, och började med en något
sväfvande, men melankoliskt smältande stämma: "Jag väntar dig."
En oförmärkt tår tillrade utför grefvinnans bleka anlete; ty
hon tänkte på sin Julius, och grefven kunde ej undertrycka
en latt suck. När första versen var sjungen gjorde Paulina
ett uppehåll, och, o underbara skickelse! då höjde sig i
samma stund en mild flöjstämma fjerran ifrån i luften till
åter-svar. Alla hjertan lågade. Man tordes knappast andas.
"Se, der är Julius," ropade Paulina, och pekade på
reflexions-spegeln. ögonen riktades nu ditåt, och som en blixt
var man utom templet, och efter några minuter sluten i den
väntade, efterlängtade ynglingens armar. Så kom ordningen
till Nahum, hvilken vi hädanefter vilja kalla vid sitt i andra
dopnamn, Fredrik, emedan Paulina så önskat. — "Ack! min Gud! hur
likt", utbrast Paulina, i det hon blef honom varse och slog händerna
tillsamman, utan att komma ihåg att hälsa. — "Du elaka Julius,"
härpå föll hon sin bror ånvo om halsen och gret, och de greto
tillsamman, "som så kunde narra mig i går! Jag har för
omaket ej fått en blund i mitt öga på hela natten; men nu
ar allting glömdt, ty du är här, här, hos din pappa och
mamma, och hos mig!" — "Nå, hvad du ar efterhängsen," sade
grefvinnan, ’du klämmer ju honom, så att han ej kan
framföra ett enda ord! Se så, barn, sätt er ned." — "Välkommen,
välkommen, herr magister Bergström." — "Kalla honom icke
sà utan Fredrik," sado Julius, "min Fredrik, eller Juliuss
Fredrik, eller mammas Fredrik, eller hur mamma vill." —
"Nå, välan då, vi krusa ej, Julius och Fredrik, se der är
plats; sitt nu beskedligt stilla, ni behöfver hvila er efter
resan."
Någon förlägenhet röjdes val i början mellan fremlingen
och det öfriga sällskapet; men efter en half timma var detta
bekymmer öfvcrståndet. "Ser du hur grannt jag låtit utstyra
lusthuset," yttrade Paulina, "allt för din skull, lilla näsperla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
